-

FAN ÅT HELVETE MED ALLT :'( ÅÅÅÅÅÅÅÅÅH JAG ORKAR INTE!!

Hej!

Just nu ligger jag i soffan och bara tar det lugnt. Det är faktiskt precis vad jag behöver idag. Är inte frisk!! Åh hatar att vara sjuk. Vill inte vara det nu!! Bajsbajsbajs. Hur som helst ska jag förska ta mig till skolan imorgon i alla fall. får väl se hur det går.. men tror faktiskt att jag kommer orka, slutar redan vid 12.40, blir nog hemgång på stört. Nej nu ska jag bara hoppa upp ur soffan en snabbis och fixa lite mat. Kram

Det gör så ont. Jag vet inte vad jag ska göra längre.. Varför kan inte allt bara bli bra? Jag kommer falla i bitar snart. Jag fattar inte hur allt bara kan rasa så jävla mycket! Jag vill bara spola tillbaka tiden ett halvår. Stanna där och aldrig spola fram igen. Jag försöker göra allt för att det ska bli bra men det blir aldrig det. varför? Hur mycket tid ska jag behöva lägga ner? Hur mycket kraft ska det här behöva ta av mig? Hur mycket sorg kommer det faktiskt och bli? Jag vill ha svar på alla mina frågor, men ingen svarar mig. Ingen. Varför?? Den dagen allt blir bra, den dagen kommer jag beundra resten av mitt liv. En dag som kommer ge mitt liv en mening.

Jag behöver någon som håller om mig och säger att allt faktiskt kommer att bli bra..

Sitter i skolan just nu och väntar på lektion. Ganska ruttet för vi har en håltimme på 2½ timme. Men idag ska jag kanske inte klaga just för att jag har fått väldigt mycket gjort faktiskt. Jag har faktiskt hunnit Prata både med Salme och Agneta. GOOOOODIIIEE! Okej. Nu kom jag på en till sak jag ska fixa innan matten börjar. Prata med Sara!! Tjo.

Rörigt inlägg? JA.

Idag har vart en ganska skön dag. Hade sovmorgon på jobbet idag så började inte fören tio och slutade redan vid halv två. Ganska skönt. Sedan när jag kom hem käkade jag lite och gjorde mig sedan iordning för en fika på stan med älskling. Mysigt!

Imorgon blir det jobb igen. Ganska skönt :)


Daniel när vi satt och fika och jag precis efter fikan :)

Att sitta här och tänka tillbaka är så frustrerande. Hur kunde det bli som det blev och hur kommer det sig att det gick som det gick? Hur ska jag ta mig här ifrån? Det är faktiskt den största frågan även om man inte kan tro det. Men en sak är säker, när jag tagit mig ur detta är jag säker på att jag kommer kunna ta mig ur det mesta. Och jag är dessutom säker på att jag kommer vara starkare än någonsin efter allt. Mycket starkare. Och den dagen ser jag fram emot, mer än vad jag själv nog förstår. En dag alldeles full av lycka. Jag ser detta ljus långt långt borta, men jag ser det i alla fall. Vilket jag är glad över.

Jag är också stolt över mig själv, att jag tagit det så bra. Väldigt stolt. Sen vill jag tacka alla som står på min sida, ni är guld värda. Jag älskar er!!

Sen en sista sak, detta var för att skriva av mig. Jag vill inte ha några samtal eller sms som frågar vad som har hänt. Kommer inte att berätta det, detta är personligt och jag vill att det respekteras.